Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigbjörn Obstfelder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGBJÖRN OBSTFELDER K
og aand risler i,
og sole drypper af,
— sole i lyshav, sole i tankehav, —
en uendelig, — tonende —, ildspiral,
ude fra det kolde, ude fra det tomme,
ind mod det varmere,
ind mod det varmeste,
ind mod Gud —
Lyset!
En annan huvudfaktor i hans diktning är
erotiken. Den lockar och bränner i hans blod, en het,
lysten åtrå till famntag och kyssar, och hans sinnen
häfta som i en smekning vid »dette hvide herinde,
dette svalende linde, dette myge, som er kvinde under
livets for». Det är den bultande ådern i hans
känsloliv, blodledaren till den komplex av drömmar och
stämningar, i vilken hans ande är inspänd. Han har
ett eget intensivt sätt att bemäktiga sig den han
älskar. Det är som om han tecknade henne hel och
hållen in i sin personlighet, som söge han henne till
sig med alla sinnen, som fyllde han hjärta och hjärna
med hennes kropp och själ. Lidelse är det, köttslig
lust, sinnenas otämda begär. Men synd — nej! Är
det icke driften, som verkar i jorden, i träden, i
blommorna, i allt som andas, som växer och spelar i form
och färg? Är det icke livets egen drift? Men ande,
renhet måste det vara bakom. Som blodröda blommor
utan doft, sådana äro sinnenas drömmar utan själ.
Det kan storma inom honom, brusa och sjuda i heta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
