Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigbjörn Obstfelder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 EMIL HASSELBLATT
lågor, men när den älskades själ är omkring honom,
då känner han det, som fölle vita kläder ned över
hans åtrå. Hela hans känsloliv präglas av denna
transparens. Den återspeglar sig också i hans
kvinnogestalter. Liv, Naomi, Rebekka, Lili — alla
tillhöra de samma typ: kvinnan, som skänker sin kärlek
utan blygsel eller tvekan, men som till och med i
hängivelsens mest blossande stunder bevarar omkring
sig en atmosvär av kysk jungfrulighet. Framför alla
sina samtida i norsk litteratur har Obsfelder
förmågan att teckna det spirande, ljusa och skära i en
kvinnosjäl. Hans väsen har denna starka, renande
flamma, som förbränner slagget och skärar materien.
Och ändå kan han i ett ögonblick av äckel och leda
fara ut i ett ångestrop:
»Gi’s der paa jorden blandt kvinder én kysk?»
Men detta är också diktarens nästan enda direkta
förbindelse med det liv, vars stigar bjödo honom så
många av lidandets skarpa taggar. Annars sluter
han sig inne bland sina drömmar, ser rymdens
stjärngnistrande prakt över sitt huvud, men icke den glädje
och skönhet, som spirar på jorden vid hans fot. Han
har varken rast eller ro. Hans steg bli tunga, hans
öga skumt, hans hjärta sjukt av sorg. Men han
måste ständigt vidare. En hemlös främling irrar han
åstad, alltid ensam, alltid utanför, alltid på
skuggsidan. Det är ett ord, som han aldrig nämner utan
en rysning — lycka. När denna övergivenhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
