Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans E. Kinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS E. KINCK 65
hårda, tättslutna struktur, ett språk, vars sällsynta
dialektord göra det svårförstått till och med för
Kincks egna landsmän.
Det är egentligen på två skilda linjer jag ville
samla de inflytanden Kinck möjligen mottagit från
Lies diktning. Den ena för till natursymboliken,
trollskapen, humorn i »Trold», den andra till det
driftbundna, djurmärkta hos människan i till
exempel »Dyre Rein». Naturlivets yttringar taga hos
Kinck gärna levande former. Det blir strängalåt i
fjällen och jäntskratt i skogen, det blir tassande fjät
på myren och gnistrande ögon i ljungen, det blir
korstroll och trollkråkor, en hel apparat av
självskapade väsen, som förnimmas, men icke fattas, anas, men
icke ses. Och instinkterna bli det väldiga, ludna
odjur, som lägger sina klor på människan och pressar
hjärtat ur hennes bröst, hjärnan ur hennes huvud.
Man kommer att tänka på en konstnär, som i sin
fantasi upptagit det norska sagolynnets skapelser och
fixerat dem i bild — Th. Kittelsen. Det är som text
till hans teckningar, när man läser t. ex.
beskrivningen på Torstein från Vasslid: »øinene hans var som
ødslige fjældvand, det svarte skægget som
sammenvaset klunger og stive græsstraar nedfor Troldbærg;
naar han pusted, var det som gufs fra myr og
mørke», eller på modern i »Gøken graa»: »moren blev med
ét et stygt trold med stort ansigt, ruklet og ujævnt
som bærg. — 0Og ansigtet hendes øged, saa der ikke
var spor efter menneske længer. Taarerne laa nec-
5 — Emü Hacselblatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
