Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Dybfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE DYBFEST 87
sociala programmet är redan borta; stormen i hans
blod har överröstat revolutionens fjärran mullrande
åska. Boken är en bekännelseskrift om en tjugoårings
erotiska upplevelser, så het och dristig i
framställningen av lidelsens på samma gång ödeläggande och
bevarande kraft, att man i första ögonblicket stötes
tillbaka, men ofelbart griper till boken igen, sugen
av den sinnesruset dövande anda, som slår emot en
från dess blad. Den är en sammansättning av de
mest heterogena element — uppriktighet och
förkonstling, naivitet och fördärv, mognad och råhet,
försynthet och brutalitet. Därav dess underligt
splittrade karaktär. Den öppnar avgrunder av lastbarhet
och förfall, men ur avgrunden ropar en själ, som
strävar mot ljuset, men överväldigad av mörkret går
under och skriker ut sina kval innan hon dör.
»Ira» sönderfaller egentligen i två delar. Den
ena handlar om en brådmogen ynglings kärlek till
en halvgammal, enögd, starkt sensuell kvinna, den
andra om en självintagen Narcissus’ förhållande till
tvänne kvinnor, tillika representerande två stridande
drifter i hans natur, dem han njuter gemensamt i
övermåttet av sin hänsynslösa egoism. Den förra
är den mer betydande av de två. Hela denna skildring
av anlupna känslor, som bottna djupt nere i
undertryckt lidelse, är gjord med en intensitet, som
flammar av feber och passion, men tillika med en finhet,
som klingar av ungdomlig lyrik. Harry Mohrs
medlidande är solstrålen, som glider över Iras halvvissna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
