Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - I. Daglannet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 EMIL HASSELBLATT
och »Paa Storhove» hava onekligen genom
förkortningen i det symboliska perspektivet mist något av
verklighetens fasta form och utsträckning i tre
dimensioner, men i »Daglannet» råder åter livets fullhet
och personerna ikläda sig kött och blod inför
åskådarens ögon. Hur väl är icke allt lagt till rätta för
scenen. Redan motsättningen mellan det mörka
vardagsrummet i bottenvåningen på Daglannet, platsen
för alla familjestriderna, med sina djupa
fönsternischer och tunga möbler — en äkta nordisk
herrgårdsinteriör — och fru Dags ljusa salong ovanpå,
där inredningen är Louis-seize och umgängestonen
självmant antar en lättare, finare anstrykning, är
ett utmärkt medel i handen på en skicklig regissör.
Och så det sätt, varpå Dag behärskar handlingen:
Efter att i två akter liksom Strindbergs Gustaf Vasa
blott ha kastat sin väldiga skugga framför sig, gör
han sitt inträde på scenen i den tredje, en fjällets
jätte i knäbyxor och vit väst, och från denna stund
utspelas dramat helt och hållet inom hans
personlighet, förbytande den vrede tyrannen, som i
gammaltestamentlig stränghet dundrar mot ungdomens
ondska, till en vänlig patriark, som i rörande,
barnafrom ömhet bjuder fred och försoning åt alla de sina.
Tredje akten är förträffligt byggd. Styckets
grundidé skärskådas från olika sidor under Dags
samtal med den ena efter den andra av
familjemedlemmarna. Där smyger sig in en del longörer genom att
skalden icke förmått avhålla sig ifrån att uttala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
