Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun - II. Børn av Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAMSUN 153
martyr och en trotsets egensinnige hjälte, en senfödd
nordisk ättling av gloirens hetlevrade riddare,
men sin »araberstolthet» som fjäder i hatten. Då
är det mer förvånande, att Hamsun förmått taga
med så mild hand på den rike uppkomlingen
Holmengraa. Han representerar i själva verket allt det, som
åtnjuter Hamsuns djupaste förakt: närigheten,
matsträvet, förvärvsinstinkten. Men allt lindat in i
den mjukaste bomull av hänsynsfullhet och taktfull
tillbakadragenhet. Han är odjuret i lammets
gestalt — förstörelsens onde genius i välgörarens blida
skepnad. Men han intresserar påtagligen
författaren, liksom han kommer att intressera läsaren.
Ingen av bokens figurer står så fast som han. Han
håller sig ständigt i skuggan, blottar sig aldrig,
spinner och smider i det fördolda. Men hal som en
orm rinner han in överallt och hugger sig orubbligt
fast, där han en gång nästlat sig in. Han växer till
slut till nästan fantastiska proportioner: en symbol
för hela den nya tiden, som kommer med sin
oemotståndliga makt, penningens, prosans och humbugens
makt, för att göra slut på det gamla, som överlevat
sig självt. »Børn av Tiden» äro de bägge, både
han och löjtnanten, men barn av en tid, som brytes
mellan två: en som skall leva och en som skall dö.
På sätt och vis handlar också denna bok om
ålderdomen. Icke den ålderdom, som i »Livet i
vold» dansar sin förtvivlans dödsdans på branten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
