Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Heiberg - Jeg vil værge mit land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR HEIBERG 159
get. Ty »hos os må de stærke vinde over de andre
og tvinge al t — også enigheten, også
selvstændigheten ind i folket». Historien har lärt honom, att
allt stort i Norge gjorts i oenighet, av enskilda mot
andras vilja. »Endnu er uvenigheten det stærkeste i
os. Den er vor karakter som den er vort talent. Den
er det konstante i os. Kilden hvorav alt lysende
stiger i vort folk. Den er det som gir de svære kræfter,
som skaper de store mænd. Av uenigheten kommer
gnisten i vort liv. Og så længe vi ikke ser dette,
må vi vente ydmygelser, om vi indlater os på noget
som kræver nationsfornemmelse. For den har vi
ikke.»
Därför kommer han ned från fjället, dit han
dragit sig tillbaka för att i ro och fred tänka över
ställningen. Han vill i ett offentligt föredrag påverka
opinionen, varna för obetänksamma steg. Men
förhållandena äro honom övermäktiga. Redan på
hemmets tröskel möter honom entusiasmens stigande
bölja. Som svar på hans betänkligheter slungar
honom hans egen dotter namnet landsförrädare i
ansiktet. Och Berger infinner sig, omgiven av sina
trogne, för att förebygga hans ingripande. Han
brukar övertalningens och ironiens vapen, han talar
starka, kloka, myndiga ord, varnar och skrämmer,
utvecklar hela sin breda, saftiga vältalighet för att
övertyga Skogstad om ändamålslösheten av en
protest. Oenighet nu — det vore den säkra vägen till
nederlag. När intet annat hjälper, lämnar han ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
