Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Heiberg - Jeg vil værge mit land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 EMIL HASSELBLATT
nom valet fritt. Han må handla som han vill. Men
under full insikt om risken. »Hold møtet. Stå op og
tal. Men husk. De er for sent ute. For sent til at
vi kan tænke over hvad De har at si. For sent til
at De kan opnå noget selv. Og ved en slik leilighet,
hvor det gjælder ens land, er neppe den mand, som
står alene, den stærkeste. Hverken moralsk eller
som borger i staten. Men tør De ta det ansvar, så stå
op og tal. Iovermorgen står jeg op i thinget og gjør
min pligt, og bak står et jublende folk som vet at
alt er forberedt, at ingen ydmygelser er i vente, at
vi kan være helt trygge — vet det og føler det med
hele den stolthet som selvstændigheten gir, med al
den ro som flyter av enighet» Och Skogstad ger
vika. Han törs icke tränga sitt splittrande tvivel
som en kil in i den samlade folkviljan. I fattad
resignation, kanske innerst med en känsla av befrielse,
inser han, att han på sin höjd kan bli stenen, som
välter verket utan att förmå hejda det. Han avstår
från mötet.
Och när avgörandets dag är inne, gripes han av
yrseln som alla de andra. Hans hus är smyckat.
Från åsarna lysa glädjeblossen. Sjungande,
festklädda människor vandra förbi. Nedanför badar
staden i ljus och klang. Stämningen griper honom
som en vision. »Hører De kirkeklokken, som ringer
dypere, med bredere lunger end de andre? Om huncarse
år ringer den igjen, til ære for det som skedde i dag
— der går som en bro av rungende toner tilbake til
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
