Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Heiberg - Jeg vil værge mit land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR HEIBERG 161
i dag. Vældige faste buer.» Och plötsligt bryter han
ut i förlösande tillförsikt. »For han gjorde det han,
fædrelandets befrier, den store Berger, den lykkelige
Berger — han og de andre, de hundre tusener med
ham, som ikke var modne og som skulde være så
elendige, når de var enige. Jeg stod der som en
Erasmus Montanus med hånden fuld av
vanskeligheter og indvendinger og rigtige iagttagelser.
Rigtige ja, men gale. Jeg som forstod stammen så godt,
jeg var fuld av frygt og tvil. Men alle de andre,
som ikke tænkte på den engang, de gik som iblinde,
sovende kanske — men instinktet drev dem Det
dype, hemmelighetsfulde stamme-instinktet, som
altid vet, n u er det.»
Icke ens John Loven, statsminister Bersgers
litet bisarre broder, som Heiberg skildrat i en
ypperlig stil, en frände till Shakespeares visa och förryckta
narrar, en sönderfrätt ironiker, vars lidelsefulla
fanatism, bräddad med hånfull skepsis, bränner som eld
mot is, kan riva honom ur hans stämning. Han
föregycklar Skogstad dennes egna betänkligheter i en
barock lek, full av giftiga anspelningar. »Nu skal
jeg være fædrelandet», säger han till flocken av
sinnessvaga pojkar, som vistas på villan och utgör
hans ständiga livvakt, »og dere skal være den slemme
fienden som kommer og sier: Bøh.» Han lägger sig
ned på golvet, jämrar sig av rädsla och vänder ut
och in på sina fickor. »Ja ja — dere skal få det som
dere vil ha det. Bare ikke skræm mig. Jeg er så
11 — Emil Hasselblatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
