Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Heiberg - Jeg vil værge mit land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 EMIL HASSELBLATT
bange. Dere skal få alt hvad dere vil. Der er
statens nøkler. Og der er sukkertøiet. Og der er rikets
bank. Og her er den bekjendte tomme av min jord.
Og her er den siste sten av mine skanser — den
allersiste, bare ikke skræm mig. Jeg heiser det hvite flag
— jeg gir mig, jeg gir mig.» Och han svingar sin
näsduk till tecken på underkastelse. »Det kan dere
ikke få, for jeg må jo ha noget til at gi mig med. Og
så kan jeg trøstig synge: Jeg vil værge mit land.»
Men Skogstad bara ler och skakar på huvudet. »Nej,
Hamlet, så vanvittig trodde jeg dog aldrig det skulde
gå. Ikke engang i min vildeste frygt.» Och han går
med på festen, nästan skamsen över att ha varit den
som tvivlade, där alla de andra trodde.
Så förgår sommaren och hänförelsen med den.
Det kränkta broderfolket har satt upp sina villkor
för en fredlig uppgörelse, bland dem kravet på
gränsfästningarnas slopande. Stortinget är samlat i och
för frågans behandling. Berger behärskar ännu
ställningen, men icke längre i kraft av sin personliga
auktoritet, utan blott med makten av sin politiska
oumbärlighet. Även Skogstad infinner sig för att
avvakta utgången. Han känner vankelmodet,
osäkerheten omkring sig, men vägrar att fatta det otroliga.
Ett folk köpslår icke om sitt försvar. Först när
Berger med undanflykter besvarar hans appell till
den nationella äran, reser han sig i flammande
1ndignation. Nu är han den som tror, där de andra
tvivla. »Er den bare en handelsskilt, denne selv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
