Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Heiberg - Jeg vil værge mit land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR HEIBERG 163
stændigheten da? — Forhandler vi om det som her
forlanges, går stammen mot døden. Avviser vi det,
blir denne stamme et folk. — For skjønner dere ikke
det, at det vil dukke op igjen og op igjen fremover
gjennem alle tider, det som vi nu føler i vor sjæl.
Hvad gjorde de dengang, vil de spørge. De gjør
detsamme. Står vi, så står de. Men viker vi, søker
vi utveier, tar vi det letteste, bøier vi av, tviler vi
— de gjør detsamme. Begynder vi som frit folk
med at forhandle om det som et folk aldrig kan
forhandle, når det ikke ligger trampet på jorden — gjør
de detsamme. Tar vi mot et sviemærke på vor
pande — mærket blir. Men står vi i deres sind høit
mot himlen med stolte hoder og stærke skuldre, for
hver skulder bar sammen med de andre landets
fremtid og der gik ild fra skulder til skulder og i det
øieblik blev folket smidd — ja da behøver ikke de som
kommer efter at tænke eller tvile. De handler. De
handler som vi.»
Ett ögonblick har han stämningen med sig. Men
Berger är situationen vuxen. Med en försåtlig
tillvitelse häftar han svärmarmärket på Skogstad. »V1
er alle patrioter. Men bare De er overpatriot.» Och
han gör sig med klädsam uppriktighet till språkrör
för det sunda förnuftet. »Ingen er villigere end jeg
til at erkjende den varme, den overordentlig
brændende fædkrelandskjærlighet som strømmer ut av
Skogstads ord. Men vi den praktiske politiks mænd
er ikke mindre besjælet av denne skjønne følelse. For-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
