Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Folkungaträdet: Folke Filbyter. Bjälboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 EMIL HASSELBLATT
under milda sånger, sakramentet och det heliga
eriksbanéret bäres i deras mitt och Magnus själv klyver
med riddarsvärdet Tis murkna beläte, medan hans
män inför de ursinniga fiendekvinnorna vända
svärdsknappen uppåt och böja på huvudet.
Men detta är i alla fall blott bakgrunden, bottnen,
över vilket människoödenas brokiga, men sköra
trådar sträckas. I mångt känner man igen mönstret från
introduktionen. Främst står Birger Jarls mäktiga
gestalt: en Folke Filbyter i ny skepnad, lika
mycket mindre till de yttre måtten som större till de
inre. Han röjer riket som ättefadern röjde jorden.
Han tager på sig grovarbetet och de hårt dömda
gärningarna för att sönerne skola få sitta i sina hov,
höra harporna brusa och hålla skölden blank. Men
det är vad de varken vilja eller kunna — åtminstone
tillsammans eller båda på en gång. Folkungarnes
och Ulvungarnes blandade blod skummar i deras
ådror. Bondeträtan om gods och guld blir
fursteträtan om krona och spira. Knappt har döden löst
fadershandens järnfasta grepp om riket, innan de
redan i allt mer öppen och blodig tävlan sträcka
händerna efter makten. Både Magnus Kittelbotaren,
Bengt Alltförgod och Erik Allsintet. Men i
synnerhet den förstnämnde. Hos honom och Valdemar, den
korade konungen, går Folkesönernes djupaste och
bittraste söndring igen.
Valdemar är av de guldlockiga och frida, lekares
och kvinnors vän, drömmaren på tronen. Sorglöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
