Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - I. Dikter. Skuggor och dagrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 EMIL HASSELBLATT
ma gång gick både över och under förväntningarna.
Hade man anat en talang, så fann man i stället en
skald, ehuru kanske mindre i dikternas nu framlagda
prov än i de allmänt poetiska förutsättningar, som
skymtade fram bakom dem. Att dessa dikter
uppenbarade en verklig skaldebegåvning, därom kunde intet
tvivel råda. Temperamentet var genomströmmat av
renaste lyrik, känslan stark och flödande, och i
språket låg ett välljud, en färgernas rikedom och glans
samt en makt i det suggestiva, som tycktes vunna
utan ringaste möda. Men på samma gång var det, som
om den unge skalden ännu icke funnit vägen från
diktens redan uppgångna banor in till den egna
personlighetens gömmen. Förebilderna gjorde sig
märkbart — alltför märkbart — gällande både i ämne
och form. Och i stämningarnas monotoni, förknippad
med en viss snävhet i stoffkretsen, befarade man
icke utan skäl en hake på utvecklingen. —
I någon mån har den senare diktsamlingen,
»Skuggor och dagrar» varit ägnad att häva denna
farhåga. Här ljuder otvivelaktigt in en ljusare ton,
en strimma lättande dager bland alla de dystra
skuggorna, och stämman får en mer egen, förtrolig klang,
som bländar mindre, men dallrar djupare. Och det
händer därvid, att stämningen förtätas, greppet blir
fastare, formen enklare och genomskinligare.
Ensamt en liten kristallren idyll som »Fred» lyser upp
ett alldeles nytt spår för Tegengrens poetiska
alstring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
