Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - I. Dikter. Skuggor och dagrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB TEGENGREN 213
Helhetsintrycket av de två diktsamlingarna är
dock väsentligen detsamma. Den sångare, som
framträder i dem, är en drömmande melankoliker med
lidandets skugga i blicken och grubblarens
allvarsmärke på pannan. Sorgen bor i hans sång, en sorg,
som är född av tungsint grubbel och närd av
spleensjuka tankars plåga. Den spelar på en sträng,
som stundom förefaller en smula överspänd, med
fäste i en väl allmän stämning — den stora, obestämda,
ungdomliga världssmärtan. Förgäves söker han
söva dess ton i sitt hjärta. Den brusar högt över
livets lockande röster och dess klang har något av en
dödsklockas varnande klämtning. Den riktar hans
tanke på alltings förgänglighet och öppnar hans blick
för tillvarons bedrägljga spel med våra förhoppningar
och vår åtrå. Tomhet och sinnenas gyckel
alltsammans. Malört döljer sig i kärleksbägarens dryck,
masken lurar i vårens blom, ålderdomen härjar tätt i
ungdomens spår. Själva livet är ju blott brodden ur
de fyllda gravarnas mylla. »Alltings rot är gömd i
dödens källa.» Denna stämning kan växa till ångest,
när höstnatten är över honom och hela naturen
synes hemfallen åt förödelsen. Då är det, som kände
han själv dödens isande grepp kring strupen och i
sin ängslan hälsar han som en befriare den hemske
gästen:
»— Hur underligt: jag kunde förr förbanna
dig, svarta skugga — nu du är mig kär.
Jag ber dig icke fly, jag ber dig stanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
