Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - I. Dikter. Skuggor och dagrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB TEGENGREN 215
pel den oförtäckta lidelsen i hans åkallan av Eros i
»En visa i våren».
Någon enda gång stiger glädjen hög och fri ur
hans sång. Då rör sig rytmen livligare än vanligt,
språket kastar av sig sin pompösa, färgprunkande
skrud och det blir ett klingande anslag till en
morgondikt:
»Min själ är så ljus och morgonglad,
min själ bär en fågels tunga.
Glittrande blanka av daggens bad
björkarnas hängen gunga.»
Eller också en visa, så morgonfrisk och kärleksglad
som denna:
»Det var en lärksång och glans över liden
— en himmel i flammande ljus
en morgon i försommartiden,
när jag kom från min kärestas hus.
Fjärlar på brokiga vingar
de fladdrade två och två;
ranunkler i lysande bingar
glänste som solar små.
Och rutorna glimmade bjärta
på bygdens torftiga hus.
— Ack, jag tyckte jag bar i mitt hjärta
ett stort och ett skinande ljus.
Bland ranunklerna knä jag böjde
i morgonens enslighet,
mot himlen jag händerna höjde
och jublade högt och grät.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
