Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Mörne - Ny tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 EMIL HASSELBLATT
»Jag ville jag toge vart rim från gatan,
var rytm ifrån vagnarnas dån
och vände till gränden och bakgården åter
en folkets förlorade son,
och nådde där nere den eviga isen
med sång, som likt lågornas fladder i spisen
kastar sken i den mörkaste vrån»
Det är denna not, som ger samlingen dess
grundton. Den saknar icke förebud i Mörnes tidigare
diktning — märk Till Nyland», »Studenten till
arbetaren», »Två strofer» och »Längtan» i »Nya
sånger» — men fullt utpräglad framträder den först här,
överröstande alla andra klanger. I mörkt
flammande strofer avlägger skalden sin sociala
trosbekännelse. Tonen är den hetsige folktalarens och färgerna
den blodröda radikalismens.
Hela denna avdelning har tillvunnit sig
entusiastiska lovord i dagspressen. Kanske beror det på
bristande förståelse för ytterligheterna i de
tänkesätt, för vilka Mörne här gör sig till tolk, men det
är mig svårt att odelat omfatta dem. Tvärtom synes
mig innehållet rätt ojämnt. Bredvid dikter, som
höra till det bästa Mörne skrivit, såsom »Mitt mål»,
»Mitt hat» och delar av »En vandringsdag», möter
man svaga saker, där frasen rör sig med mer larm
än eftertryck, såsom i »Vår tid» och »Nytt år», eller
där tendensens tunga last trycker ingivelsens
poetiska flykt till jorden, såsom i flertalet
»Arbetartankar». Svårligen kan väl någon uppfatta till exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
