Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - I. Gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 EMIL HASSELBLATT
För min del tror jag Gripenbergs förkärlek för
färdiga versformer, enkannerligen sonetten, har en
mycket enkel förklaring. Han är ingen i djupare
mening musikalisk natur, ingen upptäckare på
rytmens känsliga och svävande banor, där intuition och
gehör leda längre än poetisk smak och beräkning.
Hans dikt är musik i fråga om versens klang och
språkets glans, men ej i fråga om modulation och melodi.
Han kan icke som Fröding genom ordens ljud och
versens takt låta en h ör a en dikt ända därhän, att
man uppfattar den som en tonmålning i ord. Han
kan icke heller som Ekelund smälta känsla och rytm
samman, så att de bära varandra över den metriska
versbyggnadens gränser och uppgå i en rytmisk reci-.
tation utan stöd av rim och meter. Han kan icke
ens — eller åtminstone blott sällan — som Mörne,
vars form dock annars i bredd med hans är så kärv
och hård, genom en skickligt anbragt cesur eller ett
avsiktligt meterbrott betona en höjning eller
sänkning av stämningen eller ge en fras en ökad
dynamisk valör. Man behöver blott jämföra Gripenbergs
»Balen i Trianon» med Frödings berömda »Bollspel»
för att uppfatta skillnaden. Gripenberg gör icke ens
ett försök att i sin dikt fånga ekot av de dansandes
sirliga steg och instrumentens lekande knäppar. Han
hör icke dansen, förnimmer icke musiken, han ser
det hela som bild på ögats näthinna och låter
fantasien gripa stämningen. Det är karaktäristiskt för
honom, att han, när han vill uppnå en illuderande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
