Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - I. Gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 EMIL HASSELBLATT
Jag vet, jag vet att det därinne lyser,
om ock härute vandraren förfryser.
Jag går min väg, ty vad jag sett är nog.»
Dock — ännu sträcker han armarna mot den gudom
han svurit att obrottsligt tjäna, men i en stund av
ångerfull svaghet förnekat:
»Vänd åter Eros, som jag skymfligt svek,
ty utan dig är världen tom och blek —
allt vill jag offra, som det dig behagar!»
Det faller sig svårt att särskilt framhålla någon
av de enskilda dikterna i denna krans av konstfullt
formade klenoder. De äro nästan alla små
mästerverk. För min del vore jag böjd att i främsta
rummet ställa inledningsdikten »Gallergrinden»,
»Näktergalen» med sin ljuva, melodiska schmelz, den
sprött och glasaktigt klingande »En blomma av
kristall», »Till en dam av värld» med sitt försynta
tonfall av behärskad känsla samt de två skimrande
kaméerna »Svanen till Leda» och »Narkissos». Kanske
den allra vackraste och i sin säkra formulering
djupaste bland dem alla är »Vestal»:
»Jag såg dig nog, vestal, jag såg dig nog
förliden natt, då genom tysta gränder
från gästabudet jag bekransad drog
vid fackelsken med mina muntra fränder.
På trappan under templets pelarskog
du stod så rak med vredgat knutna händer.
Föraktet kände jag som mot mig slog
från kyliga och fria, fjärran länder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
