Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - I. Gallergrinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG 259
Kanhända skälvde i mitt hjärtas grunder
en längtan bort till svala tempellunder,
en halvkvävd suck, ett stygn av stilla ve.
Vestal, vestal, i tusen former svinner
det liv i människornas ådror brinner,
och ödet styr — vad sker det måste ske.»
Det är en tragedi på fjorton rader, ett
människoödes bitterhet i en enda darrande droppe.
Mycket av allt detta visar tillbaka på de första
dikternas stämningskrets. En annan ton ljuder ur
samlingens mellersta avdelning. Den är i sin tur
närmare besläktad med »Vida vägar» och de där
ingående dikterna troligen till största delen av äldre
datum än sonetterna. Man möter här samma
utmanande trots, samma sublima förakt för hopen,
samma stolta »för fjädern i min hatt», som bar upp det
spotska konstnärsövermodet i »Sångarstrid» och
närde skaldens beundran för »den sovande hidalgon».
»När snabbast i sken går hetsen,
är ryttarens glädje störst —
och den som rider i spetsen
han bryter sin hals till först!»
Det är inte bara den tävlandes iver att komma först
fram, det är ryttarens lust att ge tyglarna lösa och
våga det yttersta. Vem frågar efter, om priset är
risken värt eller om målet är uppnåeligt? Ritten är
härlig för sin egen skull och chimären har värde som
sådan. Det är synpunkten hos den, som står vid vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
