Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - II. Rosenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG 267
han kan också nå så högt i det formella, att orden
ensamt för sig bli poesi och dikten vinner sin
egentliga tjusning genom det fulländade sätt, varpå den
språkliga avgjutningen skett. Hur tvånglöst fogar
sig ej versen och hur lätt och naturligt smyga sig ej
de många rimmen till varandra i en strof som denna:
»Jag drömmer om blommande magnoliaträn
i Ispahans susande lundar.
Jag drömmer om Lindagulls elfenbensknän,
om barmen som barnsligt sig rundar.
Jag drömmer om handen som smeker så vän,
om blicken som bränner och blundar —
när skuggorna förlängas mot synranden hän,
jag drömmer om lycka som stundar.»
Jämför härmed den ett par år äldre dikten »Femton
år», där skalden söker sig fram i ungefär samma
riktning, och det skall visa sig, hur starkt den förra
lever redan i det rent språkliga.
Men denna rika, praktfulla form kan bli en fara.
Den ger sig icke alltid ro att invänta ingivelsen och
kommer därigenom lätt att bli sitt eget mål, i
synnerhet där ej den poetiska förnimmelsen varit stark
och fyllig nog att ge den en fast botten. Den svävar
i luften som en vacker bubbla, skimrar och spelar i
fantasiens gnistrande färger, men brister i samma
ögonblick man tar den i handen för att glädja sig
åt dess glans. Jag vill naturligtvis inte ha sagt, att
dikterna i »Rosenstaden» blivit till enbart för
formens skull; Gripenberg hör icke till de skalder, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
