Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - II. Rosenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 EMIL HASSELBLATT
lägga ord vid ord för att i skärvornas brokiga lek
söka skymten av en poetisk verklighet. Men mycket —
alltför mycket — har fått sitt liv i den. Man saknar
alltför ofta det mäktiga vingsus, genom vilket de
stora känslorna tala. I denna mosaik av spridda
känslor finnes mera av chifferspelet med »språkets bästa
smycken» än av det gyllne elixir, som »pressats ur
den mörka levnadsdrycken».
Detta kunde kanske med fog sägas också om
en del av dikterna i »Gallergrinden». Men där fanns
i alla fall något annat och mer: en stark och kylig
manlighet vid sidan av en intellektuell spänstighet,
som lyfte dem i ett annat och högre plan än den
ungdomliga erotikens. »Rosenstaden» återgår helt
och hållet till stämningarna från debutåren. Lika
mycket som den formellt påminner om
»Gallergrinden», lika mycket närmar den sig vad innehållet
beträffar de två tidigare samlingarna. Blott att
blodets brusande sång i någon mån dämpats av
beroringen med den kalla verkligheten och stämts ned i
en svärmisk, nästan vek melodi, som till och med kan
få något av lutans trånsjuka knäpp i månskenet:
»Lindagull, Lindagull lilla,
alferna viska i vilande park,
natten är tindrande stilla,
blommornas doft är så stark.
Lindagull, Lindagull lilla,
lyss till de snyftande strängarnas gråt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
