Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertel Gripenberg - II. Rosenstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG 269
Låt dig i drömmarnas villa
vaggas på skimrande stråt!»
Så många gånger har diktaren gjort resan genom
kärlekens underland, att han till slut behöver
romantikens konstlade belysning för att bevara illusionen
av, att färden går genom blommande lustgårdar ocl:
ej genom förödda öknars sand. Äventyret har
längesedan förlorat sin doft. Nu längtar han tillbaka,
som han en gång längtade fram:
»Men den som en gång i livet fått
uppfyllelsens lycka smaka,
han blickar förhäxad och fången blott
mot önskestunden tillbaka.
Beständigt, beständigt han ser och ser
mot det som ej återvänder.
Och åren slockna, men aldrig mer
hans önskestjärna sig tänder.»
Det är allt förbi och kommer ej åter. Man känner
igen det gamla omkvädet från tusen brustna
famntag, flyktade rus. Själva det tindrande ögonblicket,
där livets hela fullhet hänger som i en darrande
droppe, sjunker ihop till askan av ett minne:
»Vår synd var en blomma av lågor född
i en vårnatts darrande stunder,
av en gnista född, av en fläkt förödd
med morgonens bleknande brand förblödd —
en hägring, en dröm, ett under.»
Men det hindrar ej, att nya ögonblick, lika eviga i
sin flyktiga brådska, kunna fylla hans själ med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
