Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Procopé - Röda skyar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 . EMIL HASSELBLATT
ten »Nyland», också den, om jag ej minnes orätt, en
tillfällighetsdikt. Det är något i själva
uppfattningen, som verkar turistbekantskap, intryck från
söndagsseglarens däck, och utförandet har en
programmässig karaktär, som hindrar ingivelsen att taga
fart. Man behöver blott slå upp någon av Mörnes
friska skärgårdssånger för att finna, hur annorlunda
stormen sjunger och havet dånar i äkta nyländsk
hembygdspoesi.
Då är Procopés sångmö långt mera hemma på
gatornas asfalt, i skuggan av stadens dystra,
klämmande hus. Där har hon sin dagliga färd och där
sorla vimlets stämmor sina jäktande tonfall i
hennes öra. Det finnes visserligen ej i »Röda skyar»
någon direkt återspegling av denna miljö. Men hela
samlingens innehåll måste tänkas förbundet med
den. Den liksom avtecknar sig emot den och har i den
sin intellektuella atmosvär. Från sitt fönster vid
storstadens gata har skalden sett »trasparaden»
draga förbi, på dess flammande aftonhimmel har han
skådat hägringen av det syndfulla Sodom, vars murar
han önskar både resa och grusa i vällustig
skaparyra. I grändernas dunkel har han sökt sin lidande
nästa, och den usling han sträcker sin hand kommer
från rännstenen — icke från diket.
Man känner så väl igen denna pariakänsla,
denna förnimmelse av gemenskap med de utstötta 1
samhället. Den fanns på bottnen av Procopés bägge
tidigare diktsamlingar. Men knappt har den förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
