Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Procopé - Röda skyar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR PROCOPFEÉ 283
tagit sig ett så brett socialt uttryck som i cykeln
»Trasparaden» eller bränts så långt ner mot
personlig bitterhet som i dikten »I tjänst hos plebejer».
Tiden har stängt den inne, närt den med missmod och
tvivel. Och över öde år, fulla av ruelse och strider,
stiger med obevekligt allvar den förintande frågan:
»Vad var jag? — en av dem som flydde faran
i vardagskampen emot dumma tider,
en träsvärdshjälte i den svärmarskaran,
som klyver molnen, där den tror den strider;
en riddar Tomhänt i det galna bandet
med pilgrimstrasorna och helgonglansen,
en sorglös drömmare på väg till landet
med undergraven och den helga lansen.»
Det är den tid, när solskenet slocknar och
ungdomsdrömmarna förblekna som röda skyar på en
aftonhimmel. Här kan ingen hjälpa. Men ingenting av det,
som kan göras för att häva denna stämning, bör få
bli ogjort. Procopé har längesedan betalat
lösepenningen för sin poetiska existens. Allt vad
erkännande och förståelse kunna förmå bör givas för att hos
skalden utplåna känslan av ensamhet och
distansering. Att han har den, därom lämna hans dikter
otvetydigt besked:
»Min timme är slagen. Nu tager jag stum
det steget, som känns som det tyngsta:
att träda åt sidan och lämna rum
för årets unga och yngsta.
Med framtidens rödaste trumfar på hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
