Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Procopé - Röda skyar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 EMIL HASSELBLATT
de komma i segrande rader.
Jag fattar min hatt vid brättenas rand
och kastar mitt svartaste spader.»
Även om ett dylikt hot om uppbrott ej behöver
tagas alldeles efter orden, så ligger däri i alla fall en
förebråelse, som för skalden själv innebär en bitter
sanning. Det kommer an på oss alla att göra den om
intet. Minst av allt bör en skald av Procopés
betydenhet ens med ett sken av berättigande ges tillfälle
att tillropa sig själv:
»se aldrig vart väl en måänniskas liv
mer fattigt än mitt på segrar».
Man är ju i allmänhet hos oss icke njugg på
erkännande. Varför då låta de bästa bli utan?
Den dikt, som här anförts — »Donatrix» —
avslutar samlingens första avdelning och lyser över
den med sina strofer av stolt och befriande
resignation. Vid sidan av den ville jag ställa ett par andra:
»Den vita staden» och »Ikariska drömmar», starka
och klangfulla som den, men burna av helt andra
stämningar: den ena av en sval och domnad ro, den
andra av ett förväget mod, som annars förefaller
skalden alldeles främmande. De skänka den
procopéska dikten en vidare känslolatitud än samlingen
för övrigt låter ana. I stämningen höra de ihop med
promotionsdikterna. Men organiskt hava de en fri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
