Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhart Hauptmann - Der arme Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 EMIL HASSELBLATT
skalkaktigt. Och den slutar med den vanliga
upplysningen, att de efter ett långt och lyckligt liv
tillsammans gingo in i evigheten.
Motivet om jungfruoffret, som botar kar
eller bryter det ondas fördärvliga makt, är långt
ifrån ovanligt i medeltidens diktning. Det hörde till
detta sagans och legendens allmängods, som gick från
mun till mun och satte spår i så många latinska
materialsamlingar av dylikt innehåll. Senare
återfinnes det — ehuru naturligtvis i en långt nyktrare
variant — hos Boccaccio, den store avlagraren av en
massa anekdotiskt och historiskt stoff, såväl ur de
antika författarnes outtömliga förråd som ur den
samtida franska »fabliau’n» och den italienska
»novellino’n». På denna väg har det tidigare kommit in
i modern vitterhet, till och med nått ända upp till
svensk diktning, där Per Hallström i sitt sagodrama
»Greven av Antwerpen» upptagit ett likartat ämne.
Att Hauptmann bygger direkt på Hartmann och
genom honom på den tyska folksagans grund, skulle
omedelbart framstå ur den utpräglat germanska
karaktären av hans verk, därest icke redan innehållets
minutiösa överensstämmelse med vad den schwabiske
sångaren i sitt epos förtäljt oss avgåve ett
tillräckligt vittnesbörd därom.
Författaren betonar själv uttryckligt denna
avhängighet genom den överskrift han åsatt sin dikt —
»eine deutsche Sage». I själva verket har han icke
avvikit från sagoförloppet annat än där den drama-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
