Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerhart Hauptmann - Der arme Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERHART HAUPTMANN 317
tillbaka. Det är Heinrich. Ottegebe hämtas också
tillstädes, ännu hemfallen åt den själsdvala, vari
överretningen hos Salernermästaren försänkt henne. Hon
plågas av ängslande drömmar och tror sig föremål
för Guds straffdom därför att hennes offer i själva
verket gällde något mer jordiskt än riddarens själ.
Först när Heinrich i full högtidsskrud med
purpurmantel och svärd under de närvarandes jubel och
klockornas dån höjer kronan över hennes huvud samt
kröner henne till sin gemål, vaknar hon upp i
skälvande förtjusning och glider med ett ödmjukt »wie
du befiehlst, Herr!» hängivet i hans famn.
Jag har avsiktligt valt metoden att referera
själva sagan och därifrån söka anknytningspunkter till
enskilda scener i skådespelet — de, där enligt min
mening dess poetiska huvudstycken finnas nedlagda
— emedan denna utväg synts mig leda närmast till
målet. En redogörelse, om än så uttömmande, för
den yttre handlingen i en dikt, sådan som
Hauptmanns »Der arme Heinrich», skulle nämligen med
sitt ensidiga framhävande av ämnets grova
ytterlinjer självfallet verka fattig och naken. Den kunde i
ingen händelse giva någon föreställning om
skådespelets verkliga karaktär, varken det poetiska
innehållets flykt, stämningens välvande djup eller
språkets brusande orgelklang — kort sagt: intet av detta
rika inre liv, som utgör diktverkets själ
»Da ist kein Wässerlein so dünn und klein, es
will und muss ins Menschenland hinein», säger sago-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
