Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Andliga rörelser i Finland. Ulstadius, Schæfer och Uhlegius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid i sitt hus, och själfva biskopen J. Gezelius d. ä. »skall icke
hafva haft om honom vidriga tankar». Andra åter blefvo allt
mer och mer öfvertygade om att »icke alla skrufvar hos honom
voro riktiga».
År 1688, sjette söndagen efter trefaldighet, uppträdde han
offentligt störande i Åbo domkyrka. Enligt
domkyrkosysslomannen O. Hartmans bref af samma år till biskop Gezelius, som då
var i Stockholm, skulle händelsen hafva tilldragit sig sålunda:
Då predikanten för dagen hade uppläst evangeliet, började
Ulstadius, som hade stigit fram på gången midt framför honom,
bedja honom hålla upp, medan han, Ulstadius, finge aflägga sin
bekännelse. Den bestörte predikanten gaf ett nekande svar, men
Ulstadius lät ej hindra sig utan sade öfverljudt: »Detta är min
bekännelse inför hela församlingen, att den lutherska läran är en
fördömlig lära, och att dess präster icke hafva den helige ande».
Predikanten skall då hafva svarat: »Det ljuger du!» Predikanten
befallde därefter, att mannen skulle föras ut ur kyrkan. Då nu
tvenne tjänstfärdiga karlar fattade i honom, föllo kläderna på hans
kropp i stycken. Han utropade därpå: »Så skall ännu prästernas
skam blottas, såsom jag nu naken utföres».
Uhlegius, en af hans vänner, som äfven var i kyrkan, förde
honom då hem med sig, gaf honom andra kläder, dem han tog
på sig, och lät klippa hans hår. Märkvärdigt nog, lämnades han
tills vidare fri, så att han åter infann sig i kyrkan på
eftermiddagen »utan att göra någon förargelse».
Magistraten lät nu efter ett par dagar häkta honom. Kort
därefter inställdes han inför domkapitlet för att svara för sig.
Här påstod han bl. a., »att katolska läran om rättfärdiggörelsen
såsom innefattande ett heligt lefverne var i det närmaste riktig;
att den heliga skrift blir allenast en död bokstaf, så framt icke
Kristi ande är därhos; att predikans kraft beror af predikantens
helgelse; att de fromma äro Kristi beläten; att hos prästerna skall
den helige ande brinna, på det de må kunna meddela honom åt
sina åhörare; att ordet »person» icke borde brukas i treenighets
läran; att de symboliska böckerna äro i somt oriktiga; att de flesta
präster vore ogudaktiga och kunde icke föda Kristi får».
Domkapitlet ansåg emellertid, »att han ej var riktig i hufvudet», hvadan
de sände honom till en läkare, hvilken säges hafva intygat detsamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
