Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Andliga rörelser i Finland. Ulstadius, Schæfer och Uhlegius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 ANDRA SKAPIEEBT:
Domkapitlet öfverlämnade nu saken till hofrätten, hvilken
under år 1689 pröfvade densamma. Under denna tid satt Ul¬
stadius fängslad på Åbo slott. I slutet af samma år var hofrät¬
ten färdig med sitt utslag, och Ulstadius samt hans närmaste vän¬
ner ansågos hafva gjort sig skyldiga till döden. Men, emedan
Ulstadius ansågs vara mycket »besvärad med melankoli», ansåg
hofrätten det vara bäst, om han blefve insatt på någon aflägsen
fästning.
Denna hofrättens hemställan förelades konungen i sept. 1690.
Hans svar anlände inom en månad till domkapitlet, hvilket svar
innehöll ungefär detsamma som”! ett betänkande af biskop Ge¬
zelius: »att de vilsefarande skulle till en början undervisas och
förmanas», med det tillägg, att offentliga förböner skulle för dem
hållas i kyrkorna. Vid de förhör, som sedermera anställdes med
Ulstadius, visade han sig fogligare än vid de andra, men han kunde
icke förmås att afstå från sina meningar. Ulstadius dömdes nu
i dec. 1692 till döden men benådades på ofvan angifna skäl till
lifstidsfängelse med arbete.
På våren – 1693 öfverfördes han till Stockholm och insattes
på Smedjegården. Här utstod han lidanden af den art, att de
svårligen kunna beskrifvas. Af fångvaktaren hölls han obarm¬
härtigt till samma arbete som de gröfsta missdådare. Då detta
öfvergick hans krafter, så ansågs detta vara lättja, och man för¬
sökte med prygel återställa den bristande arbetsifvern. Bland
annat sattes han att trampa en s. k. tjufkvarn, därvid han vid ett
tillfälle nedföll alldeles sanslös till jorden. Då fångvaktaren med
hugg och slag bringat honom itill sans, bad han om förskoning
från arbetet den dagen, hvilket också beviljades, dock med den
hotelsen, att, om han följande dag ej arbetade utan »ställde sig
sjuk», hade han att vänta sig dubbelt så mycket stryk, som han
nu erhållit. Ulstadius skall då hafva svarat: »Du arma människa
lofvar att i morgon kvälja mig hårdare än i dag och vet icke,
om du får upplefva morgondagen». Följande morgon säges den
gamle fångvaktaren påträffats död. Denna händelse uppfyllde
alla, som närmare hade reda på förloppet, med förskräckelse.
Sedan flyttades Ulstadius till den s. k. tjufsmedjan, där han
under några år måste arbeta. Därefter anvisades honom att rensa
en djup brunn i Smedjegården. Under detta arbete störtade vind¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
