Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I18:DE ÅRHUNDR. 43
präster, hvilka voro anställda som medhjälpare inom hans egen
församling, anklagade honom att vara tillgifven Dippel och hans
lärouppfattning.
Nämnde Dippel, som var född 1673 i närheten af Darmstadt
i Tyskland, hade vid universitetet i Giessen studerat teologi, me¬
dicin och juridik. Snart blef han känd för sin stora lärdom.
Efter ett lif i synd och orättfärdighet kom han till bekymmer om
sin själs frälsning och slöt sig till pietisterna. Men synnerligen
kände han sig dragen till Gottfried Arnold. Genom umgänget
med honom fick han mer och mer ovilja för de kyrkliga cere¬
monierna, ja, för hela kristendomen, sådan den representerades
af den tidens kyrka och prästerskap. Under den antagna signa¬
turen Christianus Democritus utgaf han flera skrifter, hvari han
skoningslöst angrep de ortodoxe och deras lärouppfattning. Sär¬
skildt förkastade han läran om Kristi lidande såsom ett straff¬
lidande till betalning åt Gud samt till följd däraf ett Guds för¬
sonande i Kristi död, Äfven läran om Kristi tillräknade rättfärdighet
m. m. ansåg han vara obiblisk. Därtill betonade han skarpt, att
den sanna kyrkan var de frommas gemenskap, och tillmätte icke
sakramenten och den yttre gudstjänsten den betydelse, som äfven
protestantiska teologer vilja tillmäta den på bekostnad af det
verkliga troslifvet i Gud.
Dippel hade ett vinnande sätt. På sina vidsträckta resor
vann han många beundrare och vänner. På sommaren 1726
besökte han en af sina vänner i Sverige, nämligen en köpman i
Kristianstad. Han hade knappt hunnit sätta sin fot på svensk
jord, förrän prästeståndet vid riksdagen begärde, att kättaren
måtte ’drifvas ur riket. Men adeln synes hafva varit af annan
mening. Då han därför 1727 kom upp till Stockholm, blef han
hjärtligt mottagen af flere riksdagsmän, synnerligen bland adeln.
Äfven pietisterna med Wolker i spetsen mottogo honom med
förtroende.
Nu reste sig prästerskapet med fördubblad kraft emot honom
och sökte i tal och skrift visa, att han var en den allra farligaste
villoande, som måste förvisas ur riket. Saken bedref man ock
med det resultat, att han verkligen fick utvisningsdom, och i
december 1727 lämnade han Stockholm på väg till Skåne, hvar¬
ifrån han i mars 1728 reste öfver till Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
