Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 45
från tron.> Allt, hvad Tollstadius sade, var fåfängt. Han måste
vara Dippelian. Det hjälpte icke.
En af hans hjälppräster angaf honom å nyo inför två af
rikets biskopar samt justitiekansleren. Nya förhör anställdes,
underdåniga förklaringar aflämnades till konungen, till dess Kungl.
Maj:t tillsatte en särskild kommission för att behandla denna sak.
Man må väl här med skäl fråga: Hvarför afvisade icke konsi¬
storium och de båda biskoparne dessa påflugna unga prästmän,
i synnerhet som den förföljdes oskuld redan vid det första för¬
höret blifvit klart lagd i dagen? Hvarför besvärades domare¬
makten och själfva regeringen med dessa onyttiga, redan afdömda
tvister? Här kan ingenting annat tänkas såsom orsak än brist
på förstånd och kärlek till sanningen. Må Gud förlåta en sådan
blindhet!
Under två hela år rannsakade och förhörde den kungliga
kommissionen, och dess dom blef ett skarpt bevisadt frikännande.
Det utslag, som afkunnades den 19 maj 1731, står för evärldliga
tider till skam och blygd för den tidens konsistorium i Stockholm
så väl som ock för de två biskoparne. Men orsaken till all denna
ovilja var den, att- Tollstadius flitigt yrkade på den dagliga för¬
nyelsen, helgelsen, afdöendet från sig själf och världen, lidandet
i Kristi efterföljd m. m. Han plägade understundom säga: »>Denna
lära har blifvit illa anskrifven och uttolkad af dem; som älska
världen och fåfängligheten. En försonare och frälsare, som icke
blott vill frälsa från syndens skuld och straff utan äfven från
dess herravälde, är icke behaglig för dem, som vilja behaga sig
själfva i synden och det köttsliga sinnet.»
Under ett af dessa förhör inför konsistorium yttrade en af
dess assessorer, sedan Tollstadius tillfyllest bevisat sin renhet från
alla Dippels läror: »Men Jakob Böhme läser ni likväl?> »Ja>,
svarade Tollstadius, »det erkänner jag, äfvensom att jag finner
honom fullkomligt renlärig.> »Men»>, invändes det, >han var ju
skomakare». »Det är sant», svarade han, »han gjorde trånga skor
åt oss präster den skomakaren.»
Snart skulle nya stormar utbryta. På palmsöndagen 1734
hade Tollstadius- predikat om nattvardens missbruk. Med allvar
och saktmod hade han uttalat alla till detta ämne hörande san¬
ningar. Man behöfver blott veta ingångsspråket för att genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
