Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 FEMTE KAPITLET.
(ER hjärta en börda, som trycker mig. Vågar jag hoppas, att herr
| | kyrkoherden vill åtaga sig mitt samvetes angelägenhet?» Toll¬
| stadius svarade: »Genom Jesu Kristi nåd allt, hvad jag förmår.
— »Jag måste då bekänna», svarade mannen, »och tackar Gud,
att jag får göra det. Jag är delaktig i Karl XII:s död. Men,
ehuru jag icke Tförringar mitt brott, så är dock sanningen, att
jag gick andras ärenden, litet eller intet förstående, hvad det an¬
gick, förrän jag fick se utgången. Dock hade jag bort förstå det
och hade nog förstått det, om icke lycksökeriet hade förblindat
mina ögon. Det är lkväl icke för mig egentligast, som jag
besvärar herr kyrkoherden. Hela mitt lif har varit en hemlig
botöfning, och Gud har gifvit mig vittnesbörd i mitt samvete, att
han förlåtit mig defina synd. Men en man lefver än utan sam¬
vete och bättring, hvilken var drifhjulet i hela denna svarta an¬
läggning, och han är min störste välgörare och är orsaken till hela
min uppkomst och mitt lifs lycka. Min anhållan är, att herr
kyrkoherden ville åtaga sig det visserligen icke behagliga upp¬
draget att med en hälsning från mig söka väcka hans samvete
till bättring med den gåfva, som jag vet, att herr kyrkoherden
framför andra af Gud undfått. Det är N. N.> »Men huru skall
jag vinna inträde till honom och förmå honom till bekännelse?»
invände Tollstadius. »Det är lätt», återtog den andre. »I hans
rustkammare hänger ännu det gevär, som var Karl XII:s bane.
Det ser ut så och så. Laga blott, att herr kyrkoherden beveker
honom att följa sig dit af någon skicklig förevändning och fixera
honom och det osaliga verktyget, så skall hans samvete genast
Vakna. "Men ohuru det ber jag" Tå lämna med hopp. tonas
och herr kyrkoherdens händer» Den fromme ädlingen dog.
Tollstadius befallde sig i Guds hand och gick så upp till
den höge herrn, till hvilken "han blifvit sänd. Han blef med
glädje mottagen och föregaf, att hans ärende var att få se herr
N. N:s bibliotek, "hvilket efter middageny till hvilken han blef in¬
1 bjuden, skulle tillåtas honom. Efter middagens slut gingo de in
NL uti biblioteksrummet. Sedan Tollstadius för syns skull sett sig
I om samt tagit ned en och annan bok och samtalat därom, fram¬
ställde han ödmjukt och försiktigt den önskan att få bese rust¬
kammaren." Han fick tillåtelse därtill ehuru mindre gärna. I
IT : detta rum blef vistelsen kort men’ allvarlig. Här skulle utkämpas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
