Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Erik Tollstadius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 51
en kamp på lif och död. »Hvilket gevär är detta?» frågade Toll¬
stadius, och den höge ägaren svarade med rödblossande ansikte:
»Det är ett gammalt skräp efter mina förfäder». ”Tollstadius fort¬
satte: »Måtte den barmhärtige Guden förlåta honom, hvars hand
genom detta vapen begått en så osalig gärning.» Herr N.N. fattade
då en bredvid liggande värja, höjde den mot Tollstadii bröst och
röt: »Människa, säg, hvad ni vet, och hans namn, som sagt er det,
eller är ni död på ögonblicket!» Tollstadius svarade: »Det är
eder tacksammaste, bäste och ädlaste vän, som gifvit mig detta
uppdrag i dödens stund. Han har af erkänsla för edra välgär¬
ningar mot honom icke kunnat dö lugn utan att söka på detta
sätt beveka er till bekännelse af er synd, på det att ock ni måtte
få såsom han hugnas af Guds förlåtelse, innan ni träder inför
Kristi dom i en annan värld.> -— Det har uppgifvits af trovär¬
diga personer, att N. N. några år därefter under samvetets tryck
gått omkring på Stockholms gator och berättat för alla sina
bekanta, att han var Karl XII:s baneman, till dess släkten gömde
Honom undan på hans gods.
En gång gick Tollstadius på Stockholms gator och mötte
där en man, som han hvarken sett eller känt förut. ”Tollstadius
sade till honom: »Om ni ej i denna dag återvänder från ert ut¬
sväfvande lefnadssätt, så är ni död inom åtta dagar». Mannen
studsade och teg, hvarefter de båda gingo hvar och en åt sitt
håll. Den varnade hejdade sig väl men slog sedan allt i vädret
och återgick till sina nöjen. Tre dagar senare blef han dödligt
sjuk och skickade efter Tollstadius, som kom och vistades hos
honom -dag och natt, till dess han med godt samvete kunde med¬
dela honom nattvarden. Efter åtta dagar var mannen död.
Vid ett annat tillfälle sammanträffade Tollstadius rmed en
general i ett sällskap, där samtalet kom in på den kristna tron
och dess dyrbara förmåner. Den höge herrn fann kristendomen
vara vansinnig och förnuftslös. Vid Tollstadii saktmodiga veder¬
läggning kände han sig öfvervunnen och tillgrep då hånet och
smädelsen. Genom Tollstadii undfallenhet förlopp dock allt till
en början väl. Slutligen utbrast den högt uppsatte mannen:
»Vet ni icke, hvem jag är, och känner ni icke den plats, jag
har genom kunglig nåd?» Tollstadius svarade då: »Jag känner
och erkänner den men tror mig icke hafva gifvit herr generalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
