Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Anders Elfving, ett Jesu vittne i Småland och Blekinge under senare hälften af 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 ADERTONDE KAPITLET.
tid. Visserligen syntes biskopen i Kalmar, Schröder, äfvensom
Elfvings närmaste förman i Ljungby, doktor Bäckerström, upp¬
skatta de gåfvor, som af Gud voro nedlagda hos den unge präst¬
mannen. Men det öfriga prästerskapet upptändes af afund och
harm emot honom. Människorna rundt omkring delade sig också
i två partier, det ena för och det andra mot honom. Ingen
kunde förblifva neutral. De, som voro mot honom, nödgade
under böner och hot hans förmän att så snart som möjligt krossa
den hatade och fruktade mannen. Han blef också trenne gånger
kallad inför domkapitlet, där han i själfva verket anklagades för
ingenting annat, än att hans verksamhet bar alltför rika frukter.
Domkapitlet beslöt nu förbjuda honom mottaga enskilda besök i
andliga angelägenheter på någon annan dag än på mändagarna
och ålade honom att då hålla ordentliga kateketiska förhör med
frågor och svar öfver föregående dagens predikan. Vid dessa
förhör skulle också kyrkoherden i Ljungby vara närvarande. Man
beräknade, att folkskarorna så småningom skulle upphöra att infinna
sig hos honom, då de voro utsatta för ett dylikt examinerande.
Man förstår lätteligen, att Elfving tröttnade vid detta tvång i
sin andliga verksamhet. Gud kom honom ock till hjälp samt
beredde sin tjänare en utgång ur nöden.
Bland rikets herrar. funnos på denna tid åtskilliga, som
voro Jesu Kristi varma lärjungar. En bland dessa var general¬
guvernören öfver Pommern, som då lydde under Sverige, riks¬
rådet Hans Henrik von Liewen. Vi erinra oss, att han förut
en gång hjälpt Nohrborg, och nu tog han sig an äfven Elfving.
Han hade nämligen hört talas om den förföljelse, som Elfving
hade att utstå både från prästerskapets och från ogudaktiga för¬
samlingsbors sida, hvarför han beslöt att befria honom från allt
detta genom att kalla honom till guvernementspredikant i Stral¬
sund. Elfving antog denna kallelse och höll den 2 decii77od
Ljungby sin afskedspredikan, hvilken under nästan en hel mans¬
ålder förblef i friskt minne. Därefter begaf han sig till Stral¬
sund. Men till följd af den tidens svåra kommunikationer ankom
han ej dit förrän i januari 1771. Han stannade dock ej där
längre än !/,; år, och den 4 aug. samma år anlände han till
Karlskrona, som på den tiden var hufvudhärden för de andliga
rörelserna i södra Sverige. Den 4 aug. var en söndag, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
