Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Henrik Schartau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 18:DE ÅRHUNDR. 235
är det då, att en liten stjärna för dig lyser dunkelt, när själfva
solen för dig synes mörk? Likaså litet underligt är det, att du
kanske icke känt någon rörelse af det, du hört mig predika -—
det går då så mycket bättre fram med upplysningen.»
För att förstå detta yttrande af Schartau må man ihåg¬
komma, att han icke hyste det ringaste förtroende för rörelser i
känslan. För honom var lärans inskärpande i begreppet det
första och det sista. Det är någonting genomgående hos Schar¬
tau att framhålla, att omvändelsens både början och fortgång
beror af förståndets upplysning. Han säger i en af sina predik¬
ningar: »Förnuftet är en verkstad för Guds ande. Människans
förnuft är fördärfvadt, men likväl har människan förnuft, sådant
som det då är, och i detta förnuft vill Gud med sitt ord verka
vid människans omvändelse att upplysa människans förnuft och
bringa det till öfvertygelse. Det är med en sådan upplysning
af Guds ande genom ordet, som människan sättes i stånd att
kunna rannsaka i Guds ord eller genom användande af sitt för¬
nufts krafter på Guds ord kunna förstå ordet. Med en sådan
upplysning och öfvertygelse i samvetet börjar omvändelsen.
Nådeförkofran leder ock sin upprinnelse från det andliga ljusets
tillväxt i en omvänd människas förstånd, hvilket är orsaken,
hvarför aposteln kallar den sanna kristendomen en »förnuftig
gudstjänst.» Emedan människan är en förnuftig varelse och
nåden icke upphäfver naturen utan endast förbättrar den, så
börjas all andlig förkofran i människans förstånd, så att den om¬
vända människan måste hafva begrepp om en sak, innan hon
kan verkställa den.> På grund af en sådan uppfattning försökte
Schartau att uti de minsta enskildheter utreda och tydliggöra
frälsningssaken, i synnerhet så vidt det angick det andliga lifvets
utveckling eller »salighetens ordning», hvarmed han i all synner¬
het sysselsatte sig. Emellertid liknade icke Schartau dessa medel¬
tidens skolastiker, hvilka bröto sönder tänderna på troslärans skal
utan att någonsin komma till själfva kärnan. Nej, han fattade
| fotfäste i själfva kristendomens medelpunkt och sökte därifrån
| beskrifva för sina lyssnande lärjungar, så vidt möjligt var, hela
kristendomens lifsområde. Dock kunde han icke hindra, att hans
föredrag blefvo torra, men de hade den nyttan med sig att sporra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
