Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Jakob Norin och de andliga rörelserna i Helsingland på 1820-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 315
icke ringa. Han uppträdde egentligen icke som predikant. Hans
andliga verksamhet bestod mest i enskilda samtal, i synnerhet
bordssamtal. Och vid de sammankomster, han efter slutadt dags¬
arbete plägade hålla, uppträdde han mer som föreläsare än som
talare. Vanligen läste han ett eller flera kapitel i bibeln och
talade några ord däremellan, eller läste han någon predikan af
Luther eller Scriver. Grundtonen uti hans samtal var icke att
med lagens förbannelse skrämma, som annars var vanligt den
tiden, utan han sökte hellre leda människorna till Herren på
öfvertygelsens väg. Han framhöll gudaktighetens nytta och
nödvändighet och förde dem in i Guds ord, på det att de måtte
blifva träffade af dess tveeggade svärd. Därför fick han ock
af somliga uppbära beskyllningen att vara »för mycket evan¬
gelisk>. Men Norin hade själf af ertarenhet lärt, att ingenting
så förmår att omskapa människan som evangelium. Men då han
genom sin exemplariska vandel och den särskilda gåfva, som
han ägde, att vinna förtroende vunnit en öppen dörr, som han
plägade säga, då trängde han också direkt inpå lifvet med san¬
ningens ord, och sällan förfelade då hans anmärkningar att göra
verkan.
Om den synnerliga i ögonen fallande makt, som han ägde
öfver människorna, och hvilken han på ett klokt sätt begagnade
till att, då så fordrades, säga ett allvarligt ord, berättas flera
exempel. Under ett af sina kyrkobyggnadsarbeten gick han en
afton i sällskap med några andra hem från en sammankomst,
hvarvid de gingo förbi en dansstuga. Någon uppmanade Norin
att gå dit in, hvilket han ock gjorde. De flesta af de dansande
unga männen hade under dagen varit på dagsverke vid kyrko¬
byggnaden, och Norin kände igen dem. Då han kom in, slutade
dansen genast. Sedan han en stund sett sig omkring, sade han:
»Det är ju mina gossar allihop, ser jag. Det gör ni rätt i, att
ni slutar med det där arbetet. Det är mycket bättre att följa
med oss till himmelen. Den, som älskar Herren i ungdomen,
får två himlar. Först får han lefva i nåderiket på jorden och
slipper undan mycket ondt, och sedan får han komma till him¬
melen». "Dansen « blef slut, och hela: skaran: följde Norin, som
hela vägen samtalade med dem om det, som rörde deras frälsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
