Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Jakob Norin och de andliga rörelserna i Helsingland på 1820-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 319
slagen af en nedrasande sten. Själf förlorade han genom en
svår värk sitt ena öga. Han råkade äfven en tid uti ett så svårt
andligt mörker, att han började tvifla på sitt nådastånd. Men
Herren hjälpte honom att öfvervinna och bära allt.
På hösten 1864 afled Norin. Sjukdomen var gulsot. Hans
död var lika fridfull som hans nådelif varit. Då det lästes för
honom: Se, Guds lamm, som borttager världens synder, sade
han »/a, jag ser; jag ser», och så gick hans odödlige ande hem.
»Så lefde, verkade och dog vår broder Jakob Norin. De
vackra stenkyrkorna stå såsom minnesvårdar, vittnande om hans
skicklighet och flit. Men skönare frukter af hans trogna arbete
skola vi få se, då det andliga templet af lefvande stenar är
färdigbyggdt, där både »fäderna» och »barnen» tillsamman skola
gifva den store byggmästaren Jesus Kristus ära och pris i evig¬
heters evighet». Så afslutar den minnestecknare sina meddelan¬
den om Norin, utur hvilka detta blifvit hämtadt.
Sedan den väckelse, som år 1820 pågick i Norrala, tagit
slut, återvände, såsom fallet alltid är, rätt många till världen
igen. Men på våren 1826 förmärktes hos ganska många, i
synnerhet bland dem, som förut smakat Guds nåd men försakat
densamma, én benägenhet att höra och mottaga Herrens ord,
hvilket hos Guds barn uppväckte den förhoppningen, att en
Herrens besökelsetid åter stod för dörren. De olyckliga beklagade
öppet sin otillfredsställelse med världens tomma nöjen och rör¬
des till tårar, när de hörde förmaningens ord till omvändelse.
Nu började den största af alla väckelser inom denna socken,
och hopen af dem, som trodde, förökades så hastigt, »att deras
antal icke mera kunde räknas». Hela familjer blefvo ett hjärta
och en själ. Nästan alla, både stora och små, kände sig mer och
mindre kraftigt besökta af Guds ande. Flera, om hvilka man
aldrig hade hoppats något sådant, själfkloka och egenrättfärdiga,
afgåfvo ett förkrossadt hjärtas bekännelse, och de mest vildsinta
och utsväfvande ynglingar blefvo förvandlade till lamm.
Efter denna väckelseperiod stadgades en allmän öfvertygelse
om sanningen och sanningens väg. Guds barn aktades nu icke
mer såsom ett afskrap. De tillvunno sig aktning och förtroende,
i synnerhet som de ock voro de skickligaste och mest pålitliga i
förvaltandet af det jordiska. Om deras sammankomster hystes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
