Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Jakob Norin och de andliga rörelserna i Helsingland på 1820-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 TRETTIONDEFÖRSTA KAPITLET,
numera icke några vidunderliga tankar, och de blefvo icke heller
vidare störda vid sådana tillfällen.
Äfven i Söderala funnos i början af detta århundrade rätt
många kristna. Där som annorstädes voro de ofta samlade om¬
kring Herrens ord. De egentliga ledarne för de andliga sam¬
mankomsterna därstädes voro nämndemannen Jan Olsson i Ina och
bonden Olof Olsson i Kingsta. De slöto sig sedermera till Erik¬
Jansarne och voro äfven bland dem mycket framstående.
Om tillvägagåendet vid en läsaresammankomst i slutet af
förra och i början af detta århundrade kunna vi få en före¬
ställning af det följande. I synnerhet söndagseftermiddagarna
öch stundom äfven hvardagskvällar kom man tillsamman på öf¬
verenskommet ställe, där jämte bön och sång den predikan, som
sist blifvit hållen i kyrkan, särskildt om den varit god och upp¬
bygglig, återkallades i minnet. Bibeln eller någon för dem dyr¬
bar bok förelästes, hvarvid tillämpningar gjordes af den, som
uppträdde som föreläsare. Vördnaden för Jesus-namnet uttryckte
de vid dess uttalande med hufvudets eller knänas böjande. Till
grund för detta handlingssätt lades apostelns ord: »I Jesu namn
skola böja sig alla knän.» De voro väl öfvade i att sjunga sina
sånger och andliga visor. Och icke utan stort intresse kunde
man athöra, huru deras fornnordiska melodier genljödo vid deras
sammankomster och på deras färder.
Ingen viss person var föreläsare eller lärare ibland dem,
utan de voro hvarandra ömsom behjälpliga. De ville icke gärna,
att någon på deras samlingar talade i predikostil, ty de höllo
före, att denne ändå icke kunde afhandla ett ämne grundligare
och uppbyggligaré, än en vald predikan ur en god postilla gjorde
det. De älskade mest det otvungna, barnsliga och anspråkslösa.
De sjöngo en vers, en psalm eller sång, hvarefter någon läste
ett stycke ur en anderik bok. Den heliga skrift blef dock mer
uteslutande den bok, som tillfredsställde deras andliga hunger.
Under läsningen gjorde man stundom längre eller kortare
uppehåll, då någon eller några tillade ett uppmuntringsord eller
begynte ett samtal, under hvilket både den ene och den andre
hade tillfälle att yttra, hvad han tänkte om det föreliggande äm¬
net. En och annan gång hände väl ock, att någon, som kände
sig mera upplifvad, höjde sin röst till innerlig förmaning, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
