Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Jakob Norin och de andliga rörelserna i Helsingland på 1820-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 321
uppriktiga måtte stå fast i tron och beflita sig om helgelse. De
skrymtaktiga, som vid sammankomsterna antaga en andäktig
min men i det dagliga lifvet ohelgade Guds namn, bestraffades
likaledes rätt allvarligt.
Efter omväxling af sång, läsning, bön och samtal upplöstes
samlingen. De, som hade tillfälle, stannade kvar en stund, då
man i mindre grupper språkade med hvarandra. Den ene upp¬
muntrade, den andre kärleksfullt bestraffade, den tredje frågade
och den fjärde förtäljde antingen något ur sin egen erfarenhet
eller eljest något »nytt eller gammalt ur nådens rike».
Härigenom skingrades insmugna misstankar; man lärde när¬
mare känna hvarandras inre och yttre förhållanden o. s. v. och
kunde så mycket bättre komma ihåg hvarandra i sina förböner.
På detta sätt fortgingo de vanliga samlingarna, som oftast
höllos hvarje söndagseftermiddag från kl. 6 å 7 till 9 å 10.
Uteblifvandet från samlingen gjorde ens gudsfruktan lika litet
misstänkt, som någon allenast för sitt flitiga bevistande af dem
kunde göra anspråk på förtroende.
Vid de större högtiderna jul, påsk och pingst gingo läsarne
långa vägar från den ena socknen till den andra för att hälsa
på hvarandra. Då voro samlingarna mera talrikt besökta, hvar¬
för man då ock nödgades välja till samlingsplats sådana hus, där
större och flera rum funnos att tillgå. Dessa större samlingar,
motsvarande våra möten, blefvo väl mindre familjära, emedan
ordning och regelbundenhet därvid måste mer noggrant iakttagas.
De voro vid dessa möten i allmänhet mindre dristiga att yttra
sig, men i öfrigt buro dessa större samlingar samma prägel som
de mindre.
Ett särskildt slag af samlingar från den tiden må ock här i
korthet omnämnas. Dessa motsvara på visst sätt våra s. k. syföre¬
ningar dock med den skillnad, att både män och kvinnor deltogo.
Efter slutadt arbete samlades en söckenkväll några vänner och
tillbringade en stund tillsamman, sysselsatta med hvarjehanda hand¬
arbete. Männen slöjdade, kvinnorna spunno, sydde och stickade,
hvarunder de, som hade god röst, sjöngo andliga sånger. Emellan¬
åt lästes och samtalades om de ting, som tillhöra Guds rike.
Dessa samlingar utgjorde, kan man säga, egentligen en fort¬
sättning i helgad form af de forna s. k. »lek- och rockstugorna>.
Ekman, Den inre missionens historia. 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
