Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Pehr Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 TRETTIONDESJETTE KAPITLET.
funnit stämningen i landsorten? Hvad säger man?» — »Ers
majestät», sade grefven, »det är vådliga tider, det sker oerhörda
saker, och, om man icke med all lagens stränghet söker mota
dem, skall snart allt vara ohjälpligt.> — »Men hvad sker då?
Tala, jag vet om ingenting>, utbrast konungen bestört. »Är det
möjligt», sade grefven, »att Ers Majestät icke fått kunskap här¬
om; — en präst, Wieselgren heter han, reser omkring i hela
landet, och, fast lagen säger, att den, som lastar konungens gär¬
ningar, skall mista lifvet, understår han sig att fara ut mot dem,
som bränna brännvin, så att . . . ja, Ers Majestät, min mening
är, att lagen bör få ha sin gång ..-> Han hann icke längre,
förrän konungen utom sig af vrede ropade: »Bränna brännvin
— är det min gärning? Hvad säger ni?» och trädde honom så
nära Impa Itvet, act herr grefven ryggade baklänges, till dess
han befann sig i nästa rum.
Med nästa post afgick till Skarhult, som då tillhörde konung¬
en, sträng befallning att ofördröjligen nedlägga därvarande
bränneri utan afseende på de förluster, som därigenom kunde
uppstå. Denna befallning åtlyddes också.
Nykterhetssaken började nu vinna allt större och större
segrar, och i nykterhetsvännernas led funnos många af landets
yppersta män. Man var nu betänkt på att ändra brännvinslag¬
stiftningen, och 1855 på sommaren företog Wieselgren sin sista
stora nykterhetsresa genom landet för att motverka allmogens
misstämning och husbehofsbränningen. Dock hade det kommit
därhän, att smädelsen, hånet och begabberiet nästan fullkomligt
tystnat. En förvånande förändring till det bättre hade inträdt
både med afseende på tillverkningen och förbrukningen af de
spirituösa dryckerna. En ny sakernas ordning hade onekligen
genom Wieselgrens verksamhet inträdt.
År 1847 förflyttades Wieselgren till Helsingborgs stad samt
Vällufs -och Raus annexförsamlingar. Icke heller där gaf han
sig någon hvila utan arbetade i alla riktningar för sanning och
rätt. Därifrån kallades han till domprost i Göteborg, och denna
underrättelse kom som en verklig jobspost för hans församlings¬
bor. Huru allmänt och djupt de fattade sin förlust, visade de
böljande människomassorna på skilsmässans dag, och grundtanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
