Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Pehr Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I19:DE ÅRHUNDR. 371
var utan tvifvel den, som tolkades af en af församlingsborna i
följande ord:
»Kunde församlingens bön dig återvinna — bland tusen
Skulle väl knappt en röst hvarken i stad eller land
Dröja att hålla dig kvar ..... >
Uti nära 20 år fick Wieselgren verka i Göteborg, och man
kan säga, att han under dessa år utförde ett i sanning storartadt
arbete. Ehuru hans kroppshydda ända från barndomen var klen,
fullgjorde han det oaktadt alltid sitt ämbete med brinnande nit¬
älskan ända in i sitt lifs afton.
Man kan med skäl undra, huru -det var möjligt för honom
att kunna uträtta så stora och vidtomfattande saker. Men hela
hemligheten däraf låg i den trons kraft, hvaraf han var besjälad.
Det var icke ovanligt, att den åldrige mannen, sedan han slutat
sin högmässopredikan, genast därefter begaf sig till stadens s. k.
asyl, där samhällets uslaste drägg under natten sökte tak öfver
hufvudet. Där i det trånga rummet, där hettan var odräglig och
luften fylld af de vidrigaste dunster, där väggar och golf vim¬
lade af ohyra, sökte den gamle en plats, tog upp en psalm och
talade för de elända, som voro samlade omkring honom, öfver
dagens evangelium. På eftermiddagen fann man honom ofta i
utkanterna af staden, där han skyndade från den ena boningen
till den andra för att tala tröstens ord till sjuklingar och orkeslösa.
När hans kroppshyddas svaghet alltmer tilltog, började
man öfverhopa honom med böner om, att han skulle unna sig
någon hvila. Men för allt sådant var han döf, så länge saken
berodde på honom. Han lät vännerna tala, tackade dem för deras
vänliga omtanke men fortsatte med sitt arbete. En gång be¬
söktes den gamle af en person, som erinrade honom om vikten
att något spara sina krafter. Den gamle afbröt honom snart, sä¬
gande: »Sätt dig ned, så skall jag berätta dig något. Jag låg
för några månader sedan där i sängen sjuk och rätt dålig. -Lä¬
karen hade nyss varit här. Hans yttrande var, att jag måste
bereda mig på att minst en vecka hålla mig i sängen. När han
gick, stod en man i trappan och sade, att han ville in. Tjänste¬
flickan förklarade, att jag var sjuk och låg till sängs samt icke
fick taga emot någon. Mannen svarade, att han måste tala vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
