Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET 19:DE ÅRHUNDR. 389
kännare. Han visste ej, att därtill fordrades mer än att blott
besluta det, visste ej, att: därtill fordrades en ny födelse. Nu såg
han det och blef för en tid mycket olycklig i en djup och långvarig
bättringskamp. Omsider blef han dock genom Kristi kärlek fri
gjord och mycket lycklig, glad och salig».
Hans lif hade nu fått en ny riktning, hvilket visade sig
därutinnan, att, när tillfälle gafs honom, han sökte vittna om sin
frälsare. Ofta bestraffade han sina kamraters ogudaktiga lif,
hvarför de kallade honom »den lille reformatorn» eller »den
andre Luther». Dessutom fick han uppbära försmädelse, därför
att hans fader var en beryktad läsarpräst> Kamraterna ropade
ofta till honom: »Far din, som föder folk på nytt, säg oss, huru
bär han sig åt?» Allt detta förorsakade honom lidande, men han
bar detta med frimodighet. Strax utanför Umeå ligger en by,
som "Beter Röbeck: På: dehna" tid fanns-där: Hera kristna; som
hvarje söndag hade s. k. samlingar, där man läste ur Luthers
skrifter. En troende bondhustru var vanligen den föreläsande.
Dessa sammankomster besöktes af de båda bröderna Anton och
Carl Olof Rosenius. Emedan det andliga lifvet hos den sist
nämnde hade mer klart framträdt, blef han efter någon tid upp
manad , att hålla en »samling». Han var då mellan 15 och 16
år. Samlingen bestod af 7 å 8 personer, och han föreläste ur
Luther. Några af hans kamrater, som fått kännedom härom,
hade ock infunnit sig och försökte att genom det öppna fönstret
kasta in smuts på den föreläsande kamraten. Men denne låtsade
ingenting därom utan fortsatte med läsningen.
Snart hade han genomgått Umeå skola och skulle nu be
gifva sig till Hernösands gymnasium. Från ett högt berg, kalladt
Krutbrån, som är beläget mellan - Umeå och :Säfvar, stod han
kort före sin flyttning och betraktade den omkringliggande nejden.
Vid tanken på, att han snart skulle skiljas från sina vänner och
gå okända förhållanden till mötes, skref han följande vers:
När jag från höjden af Krutbrån
Tar afskedsblicken åt Säfvar,
Min tanke då bland vänner sväfvar,
Ty jag nu slites härifrån.
Farväl, ett andligt fosterland!
Farväl, förflutna, sälla dagar!
Guds gode ande mig ledsagar
Till ett betänkligt Hernösand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
