Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
På hösten 1833 begaf sig Rosenius till Hernösand för att
genomgå dess gymnasium. Han måste sålunda lämna den vän
krets, han hade fått i Umeå och trakterna däromkring, för att på
sin nya plats gå en mängd strider och svårigheter till mötes.
Endast några få likasinnade påträffade han i Hernösand, med
hvilka han då och då höll några små »samlingar». Dessa upp
väckte dock mot honom mycken fiendskap, och äfven i skolan
fick han utstå många förtretligheter. Till och med lärarne an
grepo »läsarne» och förkättrade dem under lektionerna. Så t. ex.
kallade en af lektorerna vid ett tillfälle läsarne för svärmare,
hvilka hålla enskild gudstjänst och missbruka Guds ’ord till sitt
försvar. Rosenii kamrater fröjdade sig däröfver och sade till
honom: »Hvad tyckte du om det där?» hvarpå Rosenius sva
rade: »Det fröjdar mig, och jag tackar min käre Gud, att det
ej år Guds ord, han säger».
Under sin vistelse i Hernösand började Rosenius en ny
andlig verksamhet, nämligen skriftställareverksamheten. Emedan
han kände sig därstädes ensam, skild från sina kära vänner i
Norden, hade han behof af att skriftligen meddela sig med dem,
och detta gaf uppslag till den verksamhet, som sedermera i fram
tiden har varit till icke ringa välsignelse.
På våren 1834 flyttade föräldrarna till Burträsk socken, som
är belägen 13 mil norr om Umeå, där fadern hade blifvit kom
minister. Därstädes fick Rosenius göra bekantskap med en person,
som skulle utöfva ett icke ringa inflytande på honom. I den 2
mil utom Skellefteå belägna byn Stor-Kåge lefde en kvinna vid
namn Maria Elisabet Söderlund, född 1794, hvilken synes hafva
varit rikt utrustad med andens gåfvor. Vanligen kallades hon
»Maja Lisa», och Rosenius själf kallade henne helst »profetissan
i Stor-Kåge». Denna på det andliga området framstående kvinna
plägade hålla »samlingar», hvarvid hon vanligen föreläste ur
Luther men dessutom äfven gjorde egna tillämpningar. Myndig
heterna ansatte henne härför, men hon fortfor dock med sin verk
samhet till 1844, då hon efter ett kansliförhör i Umeå måste upp
höra med sina sammankomster utom det egna hemmet. Med
denna kvinna gjorde Rosenius snart bekantskap och hade myc
ken nytta af hennes umgänge. Med henne brefväxlade han under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
