Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. C. O. Rosenius, hans lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA UNDER DET I9:DE ÅRHUNDR. 419
hade dragit sig tillbaka till ett hörn i salongen, där han fröjdades
i sitt hjärta öfver det tillfälle, som bereddes Hamberg att för en
icke obetydlig hop världsmänniskor aflägga vittnesbörd om sin
tro och det hopp, som han ägde. Hamberg berättade med liflig
het om allt märkvärdigt, han hade sett under vägen, och "om
Missionsinstitutet från det största till det minsta. Rosenius -bör
jade att se på sin klocka och fann, att tiden snart var förlupen.
Han tänkte då vid sig själf: Han ämnar fånga dem med list, och,
När han väl fängslat deras uppmärksamhet och vunnit deras välvilja,
kommer han med ett väckelsens ord, en förmaning om nödvändig
heten af bättring och tro. Men tiden förflöt, och man närmade
Sig allt mer och mer hufvudstaden, utan att Hamberg hade be
Sagnat detta gynnsamma tillfälle att säga ett väckelsens ord åt
de många odödliga själar, som omgåfvo honom. Snart var man
framme vid Riddarholmen, och man skildes åt, de flesta intresserade
ar den angenäma berättelsen. När Rosenius och Hamberg kommit
I land, ställde den förre den allvarsamma frågan till den senare:
>Hur är det med dig, käre broder?» Emedan det hällregnade,
blef det ingen tid till förklaring, utan man måste skynda hvar
Och en till sitt hem.
Följande dag sammanträffade de båda vännerna, och på
OSenii förnyade fråga svarade Hamberg ett gladt: >»Jo, väl»!
>Jag trodde dock, att ditt samvete skulle vara såradt af går
dagens erfarenheter», tillade Rosenius. Han omtalade nu för
Hamberg, huru han hade gladt sig åt det tillfälle, som erbjöds
nom, att få vittna om Herren för de många medpassagerarne,
"hen huru han hade blifvit gäckad i denna förhoppning, och att
han trodde, att äfven Hamberg skulle i sitt inre hafva lidit af
att hafva försummat ett så godt tillfälle att utså lifvets ord. Men
Hamberg hade icke ens tänkt därpå. Nu påpekade Rosenius
Med allvar, att man visserligen kan mycket tala om de kristnas
kraft, under det man i själfva verket icke har så synnerligen
INYCKet af samma kraft. Däremot menade Rosenius, att de själar,
Om med största allvar gripa sig an med att i allt lyda Herrens
vilja, nödvändigt skola få känna svaghet, oförmåga och vanmakt.
man däremot af Herrens bud blott utvälja det, som man
S kommer ut med, och lämna sådant, som är svårt för naturen,
Så kan man snart blifva stark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
