Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - XII. Begynnelsen till andlig verksamhet i St. Skedevi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I DALARNE. ÖF
Men Gud höll honom likväl vid handen, så att han blef stån
dande.
Johanna Starnberg hade från barndomen varit öfvertygad
om frälsningens nödvändighet. Vid sin första nattvardsgång
tyckte hon sig hvila vid Jesu bröst. Hon blef väckt i Leksands
kyrka, då en präst, sedermera afsatt för fylleri, där predikade
om den gode herden. Därefter arbetade hon i tre Nan garar
under lagen. Då hon hos kyrkans tjänare rådfrågade sig i
sin nöd, sade de: »Bed och hoppas, så kommer Gud snart
med hjälpen». Men de förstodo icke själfva rättfärdighetens väg
och kunde därför icke leda andra in därpå. Då Johanna nu såg,
att det var lönlöst att arbeta sig till Guds nåd, så upphörde hon
snart att bekymra sig om sin själs välfärd, öfverlämnande sig åt
världens falska väsende. Det gick till och med så långt, att
hon en gång deltog i en vanlig danstillställning. Hon blef då
bekant med en ung man, som dock blef henne otrogen. Då hon
en dag gick på en gata i Falun och grät öfver hans trolöshet,
hörde hon Guds röst, sägande: ’ »Gråt icke syndens tårar utan
gråt tårar efter Guds sinne». Så snart hon kommit hem, frågade
hon en hjälpgumma: »Finns här i staden någon, som kallas
läsare?» Johanna hade nu nämligen tjänst i Falun. Gumman
Svarade: »Ja, sådana finnas här; det är nog så illa, men bed
Gud bevara dig för dem! Du som "är så melankolisk, blefve
alldeles förvillad, om de finge fatt i dig». Men Johanna skyndade
strax till en utlyst sammankomst och fick där höra evangelii ord.
Därefter gick hon till ett färgeri, där, efter hvad hon visste, en
troende man skulle bo. Då hon uträttat sitt ärende, stodo tårarna
henne i ögonen, hvarför den troende mannen frågade henne om
hennes sak med Gud. Gråtande bekände hon nu sitt förra ar
bete med lagens gärningar och sin förvillelse. Då bad den tro
ende mannen henne att komma med hela sin syndabörda till
Jesus. »Kom>, sade han, »nu till honom sådan du är... Du kan
icke själf göra dig bättre. I hans namn äro dina synder dig nu
förlåtna». Johanna omfattade genast det goda ordet och fick
mid med Fud, ja, en så outsäglig frid, att hennes bägare flödade
alldeles öfver af glädje. Detta skedde år 1854, och dén troende
mannen, som lärde henne frälsningens väg, var hennes blif
vande man Anders Erik Starnberg. Så snart dessa troende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
