Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Andliga rörelser i Dalarne - XII. Begynnelsen till andlig verksamhet i St. Skedevi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678 > FYRTIONDEANDRA KAPITLET.
makar kommo till St. Skedevi, utbröt fiendskapen; mot dem och
andra troende här.
Starnberg köpte i Arkshyttan en tomt vid en å, byggde där
ett litet boningshus och ett färgeri. I hans hus höllos mindre
sammankomster, då någon broder förkunnade frälsningen i Kristus:
Ordet grep tag uti någras hjärtan, och, då därtill kom, att Starn
berg och hans hustru låtit döpa sig efter sin omvändelse till
Gud, började häftig fiendskap utbryta mot dem. En dag kommo
sålunda 14 byamän och nedrefvo hans färgeri. Tolfmannen på
platsen gick i spetsen för förstörelsearbetet. Nöden blef outsäg
ligt stor för dem, men Gud tröstade dem och gaf dem tålamod.
En tid därefter, då färgeriet blifvit uppbyggdt, kommo ovännerna
och refvo det åter ned samt kastade byggnadsvirket i ån. Men
Starnberg uppbyggde huset ännu en gång. En tid därefter
kommo ovännerna och stulo från Starnberg kläder, husgeråds
saker samt färggods.
Under allt detta förblefvo vännerna Starnberg hos Herren,
hvilken härligt hjälpte dem ur all deras nöd och gaf dem nåd
att bekänna hans namn.
Men ovännerna rasade allt fort. En gång senare hade en
mängd af dem sammansvurit sig att döda Starnberg. Det kostade
ju icke mer än några skilling att döda en villoande, menade de.
En evangelisk sammankomst hölls i grannskapet. Där infann
sig bland andra Starnberg. Nu skulle han få plikta för sin vill
farelse. Två män voro bland ovännerna utsedda att verkställa
hämnden. Dessa hade fått i ersättning 25 rdr samt ett halft stop
brännvin. De voro rusiga, och hvar och en försedd med en knif.
De hade svurit och förbannat sig på att döda Starnberg. Då
Starnberg nu märkte deras ondska och såg sitt lif i fara, åkallade
han Herrens namn. Ovännerna rusade emellertid fram för att
fullborda sitt uppsåt. Men i samma ögonblick föll den ene af
dem till marken och hans ena ben gick af, såsom då man bryter
af en kålstjälk. Då ropade mannen och sade: »Månne Gud ville
straffa mig!» Och nu afgingo fienderna med skam, under det
att Starnberg högt prisade Herren för hans nåd.
En annan gång ämnade de skjuta honom. Gud höll dock äfven
denna gång sin hand öfver honom och var hans sköld, så att
intet ondt drabbade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
