Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - XII. »Svegs Märta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. OR
Märta var yngst, och i många böner öfverlämnades de i unga
är at oflerten:
»När du hör åskan gå, tänk på Gud, den allsmäktige. När
du ser ljungelden, tänk på Jesus, ty så skall människosoren vara
på sin dag» o. s. v., brukade fadern säga till barnen, under det
han tog dem i sin famn och uppsände innerliga böner till Gud,
att de måtte blifva gudfruktiga och snälla.
Ovanliga anlag röjde sig 1 tidiga år hos den lilla Märta.
Alldeles på egen hand lärde hon sig att läsa, och vid 4 års ålder
läste hon flytande i hvilken bok som helst. Någon skola var
hon aldrig i tillfälle att bevista, emedan det på den tiden icke
fanns någon sådan i Härjedalen. Skritva har hon därför heller
aldrig kunnat. Då Märta var 9 år, dog hennes fader, och ehuru
ung tog hon detta mycket djupt, ty fadern hade varit hennes allt.
Den fromma barnaenfalden och det hjärtliga umgänget med
Gud började nu så småningom upphöra, och de faderliga för
manne drda clomdes "ant. mer Och "mer." Sinnet "blef allt THer
världsligt. Ute i synden och världen i vanlig mening lefde hon
aldrig; men ungdomens nöjen och lekar hade dragit bort henne
från enfaldigheten i Kristus. Hon var gärna sedd af sina kam
rater i deras samkväm och nöjen, ty hon var glad och lustig.
Men denna glädje var kort, ty, så snart hon kom i sin ensamhet,
kände hon endast ängslan och samvetskval.
Vid konfirmationstiden började hon att allvarligt arbeta på
sin bättring. Sina kamrater förmanade hon ock att söka Herren,
och i afskedsstunden lade hon dem allvarligt på hjärtat att lefva
gudfruktigt och rättfärdigt i världen.
Detta bättringsarbete företogs i egen kraft, och därför kom
hon icke heller till Guds barns frihet. Mellan hopp och för
tviflan framlefde nu Märta några år. I sin ensamhet vred hon
sig i ångest, emedan hon” ej kände Gud såsom en barmhärtig
fader utan endast såsom en vred Gud. Hjärtat ville brista i hennes
bröst, och i sin själs nöd ropade hon nästan tröstlöst: »Hvart
flyr jag för Gud och hans heliga lag? Den drabbar mig nära
och fjärran!»
Vid 19 års ålder kom hon under en troende prästmans
inflytande. Då började hon på allvar söka Herren. En gång,
då hon skulle gå till nattvarden, kände hon sig så fördömd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
