Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - XII. »Svegs Märta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
greps af en sådan ångest, att hon svimmade af. Kyrkovärden,
en from och snäll man, sökte att trösta henne och försäkrade,
att ingen vore så beredd och värdig att begå nattvarden som
hon. Hon anammade nattvarden men greps efteråt af en sådan
förebråelse, att hon tyckte sig knappast kunna lefva. Natt och
dag i flera veckor grät hon och klagade sin nöd. Ständigt ljöd
det i hennes öron: »Hur skall jag på domens förfärliga dag
Väl kunna bestå inför Herren»? Omöjligt kunde hon tillägga:
»Gud vare mig syndare nådig»! Ty nåd fanns ej för henne.
Hennes husbondefolk fruktade, att hon skulle blifva van
sinnig. De förde henne därför till en läkare, hos hvilken hon
stannade i tre veckor. Han försökte att få henne ut i värdsliga
nöjen, för att »grubblerierna» skulle skingras. Men sådant var
ej ägnadt att stilla hennes oroliga själ. Denna själssjukdom var
ock förerad med mycken kroppslig svaghet, hvarför de ogud
aktiga förde ut det ryktet om henne, att hon »var tokig». Men
hennes husbonde hade andra tankar. Han sade till henne: »Inte
vet jag, hvad det skall bli af dig, men jag tror, att du kommer
att bli en lärare för andra människor». En profetia, som ock
sedermera gick i fullbordan.
Märta kom efter denna tid till Vexbo i Bollnäs. Där sam
manträffade hon med gudfruktiga personer, med hvilka hon um
gicks mycket förtroligt. Julen 1849 blef hon bjuden på ett sam
kväm, där äfven dans skulle anordnas. Näst förut hade hon
samtalat. med en prästman, Anders Grubb, som hade försäkrat
henne, att det icke var synd att dansa. Med tanken därpå be
stämde hon sig för att bevista denna tillställning, men hon vågade
icke att bedja till Gud dagarna näst förut, emedan hon tänkte
att möjligen deltaga’i dansen. Hon gick dit, deltog i nöjet och
dansen. Men hon gick strax ut, och, fördömd i sitt samvete,
kastade hon sig under många tårar» ned på gården och ropade
högt i sitt hjärtas ångest. Men det var ock sista gången Märta
dansade. i
En tid därefter sammanträffade hon med ofvannämnde präst
man, och då sade hon till honom: »Gif ingen enda mer ett
sådant råd, som jag fick. Jag har försökt nu, och det var för
färligt. Gif aldrig sådana råd mer». Hon hade nu återigen rest
sig upp — såsom hon själf tyckte — från sitt syndafall, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
