Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Andliga rörelser i Helsingland - XII. »Svegs Märta»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 839
men började omsider att betyga sin oskuld inför Märta, så att
hon icke skulle tro, att han stod bakom det hela. Därtill svarade
Märta frimodigt: »Huru härmed förhåller sig, vet jag icke, men
nog har det funnits förut sådana präster». Kolportör Sjögren
kom ock samtidigt dit. Han sade till prästen: »Sätt icke en
sådan skamfläck på Hamrånge socken, att ni skulle häkta en
sådan fredlig människa. Jag känner henne från Helsingland>.
Den medföljande kvinnan började att framhålla ställningen på
Kusön bland fiskarbefolkningen, huru dryckenskap, synd och
last af flera slag florerade, och huru inga åtgärder vidtagits för
att stäfja det onda. »Men nu viljen I häkta en sådan, som kommer
dit med fridens evangelium». Så afslöt den modiga kvinnan sitt
anförande. |
Kolportör Sjögren tog dem sedan hem till sig, där de blefvo
vederkvickta till både kropp och själ. De hade där en dyrbar
stund tillsamman. Men snart kom bud, att Märta skulle infinna
sig hos fiskalen. Då det lilla sällskapet anlände dit, gick fiskalen
ut emot dem, tog in Märta till sig och stängde dörren. Under
det förhör, som nu anställdes, sade fiskalen i hånande ton till
Märta: »>Du läsa Guds ord för folk men kanske inte kan skrifva
ditt namn eller vet vägen till Afrika»! Därpå svarade Märta
frågande: »Går vägen till himmelen öfver Afrika då? Och hvad
mitt namn beträffar, så är det nog med, att det är skrifvet i
lifvets bok». Öfver detta svar förargades fiskalen till den yttersta
grad. Han hoppade, svor och rasade alldeles som en galning.
Till sist sade han: » Hvem känner” dig, din...
Resultatet af detta förhör blef, att Märta genast skulle resa
därifrån. »Men du får inte stanna i Helsingland heller, jag har
långa "armar jag», sade fiskalen. Märta reste på kvällen i säll
skap med några vänner till Axmar by igen och predikade enligt
löfte därstädes.
Dagen därefter skulle Märta resa till Ockelbo. Fiskalen
och hans vännef hade nu sammangaddat sig för att häkta henne
i förbifarten vid kyrkan, emedan hon icke genast aflägsnat sig
från orten. Men en af Märtas vänner, som fått reda på deras
anslag, drog försorg om, att hon fick taga en annan väg. Hennes
fiender fingo hela dagen vänta förgäfves, och, då kvällen kom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
