Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 53. Andliga rörelser i Östergötland - I. Helena Sofia Ekbloms lif och verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E Re < |
966 FEMTIONDETREDJE KAPITLET.
Under tiden från sitt nionde till och med sitt trettonde år
fortfor hon att omtala sin dröm såsom en uppenbarelse och upp
manade folket att fly synden och omvända sig till Gud. Men
nu började hon tystna. Världen med sitt väsende begynte be
mäktiga sig hennes sinne. Men Guds ande lämnade henne icke.
Han gaf henne ingen ro i de världsliga förströelserna och nöjena,
i hvilka hon nu lät indraga sig. Hon var i djupet af sitt hjärta
olycklig och beklagade sig en gång för sin moder och sina
vänner, att hon hade förlorat »den första kärleken» till Herren.
Men, emedan hon icke hade fallit i någon särskild synd utan
endast deltagit med den öfriga ungdomen is. k. oskyldiga nöjen,
så lugnade de henne med att säga, det hon ännu var ett »oskyldigt
barm. Själf begynte- hon : nu också tänka: »Det. är väl icke
farligare för mig än för andra», och så fortgick hon på syndens
väg efter denna världens lopp. Det gick då ända därhän, att
hon ansåg sin förra gudsfruktan för blott barnsligheter och dår
skap. Och dem, som uppbyggde hvarandra med gudliga samtal,
ansåg hon för sekterister. Men under allt detta talade Guds
ande emellanåt kraftigt till hennes hjärta och störde sålunda helt
och hållet hennes lugn i världen. Hon kunde därför icke helt
insomna i synden. Efter någon tid vaknade hon också upp
rätteligen.
År 1806 drabbades Helena af en svår förlust, som höll på
att alldeles nedbryta henne. Men genom Guds nåd blef det henne
till frälsning. Hon förlorade då genom döden sin älskade moder.
Fadern hade dött två år förut. Som hon var mycket fästad vid
sin moder, sörjde hon henne djupt. Denna förlust kändes dock
mindre svår, så länge systern lefde och tröstade henne. Men så
dog äfven hon, och brodern vistades långt borta. Då rågades
hennes sorgebägare. Det ena med det andra grep henne så, att
hon insjuknade och låg mycket sjuk i 6 veckor. Men under den
tiden fick Herren åter så småningom helt intaga hennes hjärta.
Då hon hade tillfrisknat så mycket, att hon kunde begifva sig
till kyrkan, infann hon sig där för att undfå nattvarden. Man
sjöng därvid den vanliga skriftepsalmen n:o 256.i den gamla
psalmboken. Därunder blef hon mycket djupt uppskakad. Hela
hennes kropp skälfde, hennes hjärta slog häftigt, och svetten flödade
från hennes ansikte. Den fjärde versen af denna psalm lydde sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
